Livet går i cykler.  Precis som vår ger vika för sommar och mörker för gryning, så tenderar mänskligt beteende att följa vissa mönster som upprepar sig regelbundet. Själv tror jag att en viss cykel nått sin kulmen när den accepteras som den ’nya normen’. Utmaningen ligger i att identifiera dessa cykler – inte i efterhand utan när de pågår.

Jag vågar påstå att en företeelse som (förhoppningsvis) nått sin topp är bristande integritet bland våra förtroendevalda – oavsett politisk färg.  Alla minns vi President Clintons pinsamma bortförklaringar när han hade ertappats med cigarren i syltburken. Och även här i Sverige har vi haft vår beskärda del av klipp- och klistrande landshövdingar, korrumperade kommunpolitiker, fifflande fackpampar och riksdagsledamöter som dragit av fler bostäder än de satt sin fot i. Utöver en och annan löpsedel, så har dessa snedsprång inte fått några större konsekvenser. Mig veterligen har ingen hamnat i fängelse eller gått i landsflykt. Vi har tagit det hela med en axelryckning, och tänkt att det är väl så det går till nuförtiden. Men om min spaning stämmer, så kanske det blir ändring på det inom en snar framtid.

Du kanske undrar vad detta har med kommunikation att göra. En hel del. I en värld av överdrift, skönmålningar och vilseledning, så är sanning och integritet lika ovanliga och välkomna som en oas i öknen. Som den legendariske amerikanske reklamaren Bill Bernbach uttryckte det: ”Jag har kommit på världens reklamknep – säg sanningen!”