Globala kampanjer är sällan en enkel match. Du måste vaska fram ett relevant budskap för samtliga marknader – utan att det är slätstruket. Men vad som fungerar ypperligt på en marknad kan skapa förvirring (eller irritation) på en annan. Något som Volkswagen upptäckte när man nylanserade den legendariska bubblan i slutet av 90-talet.

I USA var “originalbubblan” mäkta populär inom flower power-rörelsen under sextio- och sjuttiotalen. Så vad kunde vara naturligare än att återlansera bilen till en fanfar av hippieromantik? Problemet för VW var att bubblan inte alls väckte samma associationer i Europa. På den här sidan Atlanten sågs den som en bruksbil som var hyggligt billig i drift – varken mer eller mindre. Dessutom var den intimt förknippad med en viss Adolf Hitler vars vision för en bil åt folket gav upphov till folkabubblan. Och någon hippie var den tyske diktatorn definitivt inte.

Då är det alltså dags för en tredje version av bubblan. Hippieanspelningarna syns det inte ett spår av – nu är det bilens prestanda som gäller. Huruvida det nya temat säljer fler bubblor får tiden utvisa. Har du egna funderingar kring tvärkulturell kommunikation, tveka inte att höra av dig till . Hon brottas dagligen med språk- och kulturfrågor inom global kommunikation – och kan ämnet bättre än de flesta.

Nästan all kvalificerad B2B-försäljning bygger på personlig dialog. Men hittills har många säljare varit utelämnade till statiskt material som broschyrer och produktblad. Och många PowerPoint-presentationer är inget annat än en modern form av overheadblad. Ny teknik öppnar helt andra möjligheter till ett bra samtal med kunden.

Tänk dig att du ska producera en broschyr som säljaren ska ha med sig på kundbesök. Ska du satsa på långa och informativa texter eller korta och intresseväckande? Svaret blir som alltid: Det beror på. En del personer älskar långa utläggningar om teknik, andra vill få affärsnyttan serverad på ett par sekunder. Personerna kan mycket väl jobba på samma företag, men ha olika roller.

Numera finns det teknik som gör den sortens resonemang till en icke-fråga: Läsplattor. Många säljare har redan i dag en iPad eller liknande. Om inte, så är ett köp knappast långt borta. En läsplatta går ju att köra igång på nolltid och lämpar sig väl att dra fram även på ett lunchmöte. Vem vill förlora dyrbara minuter i en tidspressad värld?

Läsplattan är ett utmärkt verktyg för att göra en ”broschyr” som passar alla. När säljaren håller plattan i horisontalläge kan han eller hon välja att visa intresseväckande budskap som snabbt hämtar hem affärsnyttan. Sedan är det bara att vända plattan till vertikalläge för en mer ingående förklaring i form av längre texter, tekniska data, länkar till animationer och så vidare.

Med ny teknik kan alltså säljare och kunder göra en unik resa ihop och komma varandra närmare. Och kunden kan fortsätta resan när mötet är över. Kanske med några av de kolleger som är med och fattar köpbeslut. Samtidigt gäller det att vara på sin vakt. Tekniken i sig är kanske magisk, men själva magin för dina kunder ligger fortfarande i vad du säger och hur du framför det. Fast det är ju en angenäm utmaning, eller hur?

Nyligen lovade jag att visa ett (i mitt tycke) ‘negativt mästerverk.’ Det råkar också vara min favoritannons alla kategorier.

Jag minns första gången jag såg den – för snart 20 år sedan – i en bok om klassisk reklam. Det var en chockartad upplevelse! Det är ju så här kommunikation ska se ut! Det är ju så här man ska behandla sina kunder. Det sägs att reklam är färskvara. I så fall, varför vägrar denna snart 50-åriga partsinlaga släppa taget om mig? Än idag kan jag gilla Avis för den integritet de visade när de valde att publicera annonsen!

Vill du läsa mer om historien bakom denna och många andra klassiska annonser så kan jag varmt rekommendera ‘A book about the classic Avis advertising campaign of the 60s.’ I nästa inlägg ser vi vad som kan hända när man lämnar de upptrampade stigarna. Resultatet blev en av reklamhistoriens mest uppmärksammade (och kontroversiella) kampanjer.

Min söndagsmorgon började med en påträngande känsla av att jag hade glömt något. Efter några minuter dök det upp vad det var – och det visade sig vara en drös saker. Närmare bestämt: (1) att fylla i förskoleschemat för dottern, (2) att fylla i ansökan om föräldrapenning för nästa barn som är på gång och (3) att deklarera.

Nåväl, det var bara att ta tag i varje sak i tur och ordning. Först förskoleschemat. För något år sedan var det en pappersexercis utan dess like. Numera är det bara att logga in på kommunens webbplats, fylla i uppgifterna och så klicka på ”skicka”. Det tog fem minuter, till skillnad från tidigare när aktiviteten brukade dra en halvtimme.

Nästa utmaning fick bli Försäkringskassan och föräldrapenningen. Det finns säkert en logik i systemet, men jag lyckas inte se den (trots fem år på teknisk högskola med matematik som basämne för i stort sett alla kurser). Men Försäkringskassan ska ändå ha en eloge. All nödvändig information finns på deras webbplats. Inklusive kalkylatorer och information om tidigare utbetalningar och annat ”bra att ha”. Efter en halvtimme var allting fixat – från informationsinhämtning till anmälan. Undrar hur lång tid det hade tagit innan Internet fanns?

Så sist – deklarationen. Jag minns från min uppväxt hur mina föräldrar slet sitt hår varje gång det var dags att deklarera. Allt jag behövde göra var att logga in på Skatteverkets webbplats, kolla igenom att alla uppgifter stämde och så godkänna deklarationen. Det som förr kunde ta dagar tog mig en kvart.

Det finns en bok som heter ”Flyt – förbättringar i Sverige sedan 1970-talet”. Boken handlar om allt som har blivit bättre de senaste årtiondena men som vi kanske inte alltid tänker på. Lästips, helt klart!

Digitalt är underbart, och inte bara som privatperson utan även som yrkesperson. I dag skickar vi e-brev (kanske lite väl många), förr gick breven via internpost eller fax. I dag klickar vi på några tangenter för att ändra en reklamtext i ett layoutprogram, förr fick man skära, klippa och klistra om texterna på pannå. I dag kan vi hålla kontakten med kolleger och affärsbekanta över hela världen via till exempel LinkedIn eller Plaxo, förr var det visitskortsnurran som gällde.

Så frågan är vad vi fortfarande håller på med som är tidsödande och omodernt. Det tål att tänka på. Inte minst eftersom vi lever i en tid där just tid upplevs som en större bristvara än någonsin förr. Här ligger framtida affärsmöjligheter!

För någon vecka sedan publicerad vi ett inlägg om huruvida det är bra att använda generiska affärsbilder i kommunikationen. Därför är det inte mer än rätt att vi säger något om de slitna ord som dömer allt de kommer i närheten av till glömskans oändliga arkiv.

Du vet säkert vilka jag syftar på. Några exempel: proaktiv, synergier, hållbar, helhet, hemmaplan (en gammal goding från 90-talet), kundorienterad, commitment (anglosaxiska ord smäller högt i många kretsar, allra helst när man kan göra verb av dem… typ ‘jag committade oss till dealen’) och givetvis det alltid lika populära – unik. Dessa åtföljs inte sällan av vältuggade floskler som exempelvis ’förädla arbetsprocesser’ och ’effektivisera verksamheten’ – allt för att kunna erbjuda ’integrerade lösningar’ och därmed ligga ’ligga steget före konkurrenterna’. Hur råder man bot på eländet? För det första kan det vara klokt att börja gå på AF-möten (Anonyma Floskelanvändare) – och faktiskt erkänna att organisationen använder alldeles för många klyschor. Sedan får man samla sina kollegor, som förmodligen också är floskelmissbrukare, och göra en gemensam ansträngning för att hitta meningsfulla sätt att kommunicera med marknaden. Ett lätt sätt att kolla om din kommunikation ligger i farozonen är att klicka på länken.

Lycka till!

http://www.youtube.com/watch?v=RhgnHbvT5_k

Varför ser en stor del av all B2B-reklam ut som den gör? Varför vågar inte fler varumärken ta ut svängarna, bygga på känslor och vara annorlunda? Enligt författaren Martin Lindström (som bland annat skrivit bästsäljaren Buyology) beror det på fördomar. Man tror att affärsfolk inte har några känslor, att de inte påverkas av varumärken, att de är allmänt trista och konservativa. Den stora frågan är: stämmer dessa fördomar överens med verkligheten?

Se en intervju med Martin här.

Går man en promenad i Stockholm så tar det inte lång stund innan man vandrar förbi en byggarbetsplats. Och där ser man dem, dessa väldiga orangefärgade säckar fyllda till bredden med skräp och gammalt byggmaterial. Till och med jag, som annars brukar filtrera bort allt som har med hårt fysiskt arbete att göra, har noterat dem. Numera är jag till och med en stor beundrare av Big Bag. Detta är marknadsföring på hög nivå!

Varje gång säcken används, så blir den automatiskt en synlig och effektiv budskapsbärare. All information du behöver för att beställa en finns där: produktnamn, webbadress, telefonnummer – ja, till och med typiska användningsområden! Men det mest snillrika av allt är att kunderna själva betalar för annonsplatsen! Varje gång en Big Bag fylls med bråte, så går tusentals människor förbi och ser budskapet. Jag kan bara hoppas att jag aldrig får Big Bag som kund – för jag har inte den blekaste aning hur jag skulle hjälpa dem.

Reklam är en ständig kamp om uppmärksamhet. Trots det vänder sig majoriteten av all reklam enbart till ett av våra sinnen – synen. Hörseln som i stort sett är ett lika kraftfullt sinne är inte alls lika utnyttjat som ”övertalningskanal”.

Nu protesterar säkert du, vi är ju omgivna av reklamljud. Vem som helst kan ju vittna om otaliga jinglar och musikstycken som sätter sig i skallen och gör oss antingen glada eller väldigt irriterade.  Och visst är det så. Men de ljud som bäst triggar starka känslor och gör oss mer köpbenägna är de mer vardagliga och naturliga ljuden – och de används inte lika ofta i reklamsammanhang.

Vilka ljud som ger starkast reaktioner har undersökts av Martin Lindstrom, varumärkesgurun och författaren till Buyology: Truth and Lies about Why We Buy.

Med hjälp av bland annat en skiktröntgen har han mätt hjärnaktiviteten hos människor när de lyssnat på olika ljud och på så sätt fått en ocensurerad bild av våra känslomässiga reaktioner. Inte vad vi tror att vi känner utan vad vi faktiskt känner. Och det ljud som står i en klass för sig när det gäller att väcka positiva känslor och göra oss mer välvilligt inställda, är ljudet av en bebis som skrattar. Så vill du sälja något, gör det till tonerna av bebisskratt.

Nu kanske just det ljudet inte är så användbart inom b2b-kommunikation. Men det finns garanterat andra ljud som kan förstärka den positiva upplevelsen av dina produkter eller tjänster. Det är bara att lyssna och tänka basala reaktioner. Känslor och associationer som är hårdkodade i hjärnan. Ljud som din kropp redan vet vad det betyder. En bild på en kall öl ackompanjerad av ljudet av en öl som hälls upp i ett glas ger en starkare köpimpuls än en bild på en öl till musik. Och fler bilfantaster får ståpäls när de ser en sportbil och hör en perfekt spinnande motor än när de ser samma bil till ljudet av vrålande rockmusik.

Avancerade hjärnskannrar och annan medicinsk bildvetenskap lär oss mer om vad som fungera inom reklam men än så länge är vi bara i början av det som kallas för neurologisk marknadskommunikation. För den som vill utforska ljudlandskapet finns det gott om jungfrulig mark.  Och då har vi inte ens pratat om möjligheterna till varumärkesbyggande med hjälp av de tre resterande sinnena; känsel lukt och smak. Men det är ett helt annat kapitel.

Livet går i cykler.  Precis som vår ger vika för sommar och mörker för gryning, så tenderar mänskligt beteende att följa vissa mönster som upprepar sig regelbundet. Själv tror jag att en viss cykel nått sin kulmen när den accepteras som den ’nya normen’. Utmaningen ligger i att identifiera dessa cykler – inte i efterhand utan när de pågår.

Jag vågar påstå att en företeelse som (förhoppningsvis) nått sin topp är bristande integritet bland våra förtroendevalda – oavsett politisk färg.  Alla minns vi President Clintons pinsamma bortförklaringar när han hade ertappats med cigarren i syltburken. Och även här i Sverige har vi haft vår beskärda del av klipp- och klistrande landshövdingar, korrumperade kommunpolitiker, fifflande fackpampar och riksdagsledamöter som dragit av fler bostäder än de satt sin fot i. Utöver en och annan löpsedel, så har dessa snedsprång inte fått några större konsekvenser. Mig veterligen har ingen hamnat i fängelse eller gått i landsflykt. Vi har tagit det hela med en axelryckning, och tänkt att det är väl så det går till nuförtiden. Men om min spaning stämmer, så kanske det blir ändring på det inom en snar framtid.

Du kanske undrar vad detta har med kommunikation att göra. En hel del. I en värld av överdrift, skönmålningar och vilseledning, så är sanning och integritet lika ovanliga och välkomna som en oas i öknen. Som den legendariske amerikanske reklamaren Bill Bernbach uttryckte det: ”Jag har kommit på världens reklamknep – säg sanningen!”

Allt fler använder sig av social media i sitt dagliga arbete för att letar efter relevant affärsinformation. Nu börjar det också dyka upp undersökningar som kartlägger hur vi använder oss av social media professionellt.

En av dessa är 2009 B2B Social Media Benchmarking Study på sajten business.com. I studien, som är den största i sitt slag, deltar 2393 nordamerikaner som är verksamma inom b2b och använder sociala medier.

Bland dessa föredrar 69,1 procent att hämta information och kunskap genom att delta i webinars eller lyssna på en podcast. 62,2 procent besöker också sajter och forum där användare själva granskar och betygsätter tjänster och produkter. Nästan lika populärt är det att besöka företags egna profil- eller produktsidor på olika sociala mediesajter (62,1 procent).

Något som många också väljer är att besöka företagsbloggar (55,1 procent), göra sökningar på sociala mediesajter (54,5 procent) och delta i onlineforum (51,1 procent).